Jobbet ingen vill ha

Snart är det äntligen dags för lite välförtjänt semester efter allt jobbande.

Vi har bara några mindre saker att klara av innan kontoret går på halvfart. Naturligtvis det vanliga med leveranser, bokningar och det andra småtjaffset.

 Men, vad som känns ännu större är naturligtvis vår tävling rörande vilken avdelning som har arbetat sig närmast idealet inför beachen 2009.

Inte för att det kommer att bli så mycket att orda om, min avdelning har naturligtvis vunnit. (Tja, hoppas jag i alla fall)

Förlorarna åker på slavgörat; att vattna chefens pelargonier ända fram till årsskiftet.

Och allvarligt! Ett sådant jobb känns så där

Det går lite sådär på arbetsmarknaden.

Lågkonjunkturen är ett faktum och arbetslösheten ökar fortfarande på.

Man kan naturligtvis vältra sig i eländet, rycka på axlarna och sucka åt situationen och sedan känna att man gjort sitt.

Det är ganska många som gör så. Eländet överväldigar en och man ser inga lösningar över huvud taget.

Det är lite synd. Det finns så mycket som man som enskild person, företag eller samhälle kan göra för att bättra på situationen. Tja, eller i alla fall öppna några dörrar.

Det finns ett par innovativa kommuner som slår till på bred front för att hjälpa unga vuxna att komma in i arbetslivet. De knyter kontakter med dokumenterat effektiva rekryteringsföretag och sätter unga vuxna i kontakt med deras coacher samt ger ungdomarna tillgång till deras nätverk.

Det blir helt enkelt ett förfarande med a win-win situation.

Ungdomarna får tillfälle att komma i kontakt med kommunens företag, företagen får möjlighet att få tillgång till ormbar arbetskraft och kontakter kan knytas på en relevant nivå.

Jag önskar att fler kommuner skapade liknande möjligheter.